Innebandybutiken - vi tar innebandyn ett steg till

Skaftmaterial

Innebandybutiken Guide - Skaftmaterial och tillverkning

Hur tillverkas egentligen innebandyskaft och vad är de gjorda av?

Skaftet på en innebandyklubba är egentligen ett rör. I innebandyns barndom var skaftet oftast gjort av någon sorts plast. Sådana skaft hittar du fortfarande på innebandyklubbor som säljs i leksaksbutiker och lågprisvaruhus.

Materialet
Senare blev skaften istället tillverkade av glasfiber som rullades till rör och förstärktes med någon form av lim för att hålla ihop. Numera görs nästan alla innebandyskaft av kolfiber, grafit, kevlar eller blandningar av dessa.

Glasfiber är just vad det låter som, långa trådar av glasmaterial. Glasfiber som läggs samman i tunna, tunna trådar i ett nät blir väldigt starkt och tåligt. Skaftet blir mer vridstyvt och låter kraften i skotten kanaliseras till bladet och därmed innebandybollen. Spelegenskaperna blir mer stabila och förutsägbara än med plastskaft.

Kolfiber, eller grafit som vissa innebandytillverkare kallar det, är en produkt på samma tema som glasfiber. Skillnaden är grundmaterialet som i kolfiberns fall såklart är just kol. Skillnaden mellan kolfiber och glasfiber är att kolfiber är styvare och också lättare än glasfiber. Och vem vill inte ha en lätt innebandyklubba? Kolfibern har tyvärr en nackdel jämfört med glasfibern. Det är att kolfiber är känsligare för slag. Därför kombineras kolfiber ofta med aramid. Aramid är en konstgjord fiber som i grunden är en plast.

Varken glasfiber eller kolfiber funkar så bra för sig själva utan de måste kombineras med någon form av klister som håller ihop dem till ett rör. Att kombinera glas- eller kolfiber med ett bindemedel ger dig ett kompositmaterial. Komposit är inte själv ett material utan tekniken att kombinera t ex glasfiber med ett lim eller kolfiber med en syntetharts. Men oftast, till vardags, så menar hen någon form av plast som förstärkts med någon form av armering. T ex plast ihop med kolfiber, som i innebandyklubbor.

Kolfiber finns i många olika kvalitéer. Dels hur tjocka själva fibrerna är men också vilket mönster de har vävts till. Olika kvaliteter kan vara olika lätta, vridstyva eller bara ha satts samman för olika syften.

Tillverkningen
För att göra ett innebandyskaft klipper hen till bitar av det material som är tänkt för just det skaftet. Fibermaterialen läggs sedan på varandra i många lager där varje lager läggs på ett annat håll jämfört med det förra. På så sätt kommer också själva fibrerna att armera varandra och göra skaftet starkare.

Eftersom flera lager av fiber läggs på varandra, så kan olika fiber användas på olika områden i ett skaft. Det kanske är så att flexpunkten ska ligga på ett speciellt ställe eller att skaftet senare i processen ska få någon skaftteknik såsom curve eller räfflor.

Lagren av fiber hålls ihop av någon form av harts eller ester och gör att det blir ett starkt material, en komposit.

Skafttekniker
Vissa skafttekniker kommer till genom en process där materialet utsätts för tryck. Det kan antingen vara tryck i en form under vakuum eller genom att fylla skaftet med en luftblåsa som pumpas upp och formar från insidan. Kallas ofta air pressure eller molded. Det här används for de flesta böjda skaft och också skaft med bubblor, räfflor, dimplar etc.

Utanpå ett färdigt skaft ska såklart en snygg och häftig yta finnas. Billigare klubbor har oftast bara en klistrad dekal med mönster och färger. Mer påkostade klubbor har också i grunden en dekal. Skillnaden är att den sedan är lackad med flera lager klarlack så att du upplever det som att skaftet är målat.